Landvetter, boring
sitter nu på Landvetter airport mitt plan går om typ en timma och en kvart. Landvetter kan nog vara världens tråkigaste flygplats eller den är typ ful och omodern. hm Säve, kan det ta priset? En liten lada mitt ute på vischan, hm det är ju ändå lite familjärt där, alla sitter tillsammans man kan ta en bärs och sen sätta sej ett äckligt rökrum, som påminner lite om en isoleringscell.
Det är mycket folk i rörelsetrots att klockan bara är 05.30.som egentligen är lite av charmen med flygplatser att det är rörelse dygnet runt och kafeér och barer är öppna, sicka arbetstider och va jävla mycket folk man lär träffa.
Jag har varit iskall hela tiden inför den här resan, inte vart ett dugg nervös, jag tar dagen som den kommer har det varit hela tiden. När det sen kommer till kritan att omfamna mamma, då blir man helt plötsligt tre år, och tårarna börjar spruta.
Beror detta på att jag är livrädd och känner mej osäker innerst inne, och bara kör machoattityd, eller var det för att jag bara vilat en timma framför tv:n innan jag gick upp, och var därmed görtrött.
Jag vet inte.
I vilket fall så blir det väldigt emotionellt när man ska ta farväl av sin mor och åka iväg på sin första riktigt stora resa helt ensam.
Det ska iaf bli skönt när jag har bytt plan i Bryssel, då kan jag slappna av och sova när vi åker över Atlanten. Har printat ut en NY guide från aftonbladet som jag ska läsa när ja blir rastlös.
Måste bara säga att Tube systemet i NY, är så sjukt mycket större än London. Men det är ju iallafall samma grundsystem, och det känns ju lite tryggt eftersom att jag kan Londons, som iof tog sin lilla tid innan jag förstod mej på.
Ne, nu ska jag går runt och mingla i min ensamhet, kanske sätta mej och bara kolla på folk, det är trevligt.
take care ciao
Det är mycket folk i rörelsetrots att klockan bara är 05.30.som egentligen är lite av charmen med flygplatser att det är rörelse dygnet runt och kafeér och barer är öppna, sicka arbetstider och va jävla mycket folk man lär träffa.
Jag har varit iskall hela tiden inför den här resan, inte vart ett dugg nervös, jag tar dagen som den kommer har det varit hela tiden. När det sen kommer till kritan att omfamna mamma, då blir man helt plötsligt tre år, och tårarna börjar spruta.
Beror detta på att jag är livrädd och känner mej osäker innerst inne, och bara kör machoattityd, eller var det för att jag bara vilat en timma framför tv:n innan jag gick upp, och var därmed görtrött.
Jag vet inte.
I vilket fall så blir det väldigt emotionellt när man ska ta farväl av sin mor och åka iväg på sin första riktigt stora resa helt ensam.
Det ska iaf bli skönt när jag har bytt plan i Bryssel, då kan jag slappna av och sova när vi åker över Atlanten. Har printat ut en NY guide från aftonbladet som jag ska läsa när ja blir rastlös.
Måste bara säga att Tube systemet i NY, är så sjukt mycket större än London. Men det är ju iallafall samma grundsystem, och det känns ju lite tryggt eftersom att jag kan Londons, som iof tog sin lilla tid innan jag förstod mej på.
Ne, nu ska jag går runt och mingla i min ensamhet, kanske sätta mej och bara kolla på folk, det är trevligt.
take care ciao
Kommentarer
Trackback
